Det regnade heeela natten men när vi hade packat ihop våra grejer och skulle gå ut hade det slutat! Vi gick till bilen med våra väskor.

Sedan var det dags att utforska den mysiga staden San Gimignano, som kallas ”Medeltidens Manhattan” på grund av att de många medeltida försvarstornen bildar en skyline här. Det var kul att få egentid i staden. Vi har varit här en gång förut, på vår tioåriga bröllopsdag, men då hade vi bokat en privatguide och åkte till flera olika ställen, så då blev det bara ett kort stopp här.

Vi började med frukost vid torget innan det var dags att gå och kolla lite i de många butikerna.

Vi hann också njuta av utsikten.

Sedan gick vi och köpte kombibiljetter till domen och till Museo D’arte Sacra. Vi fick låna audioguider och besökte museet först och domkyrkan sedan. Tyvärr var det fotoförbud men jag kan meddela att kyrkans båda långväggar var fulla av fresker – otroliga kalkmålningar.

Sedan var det dags att äta glass! Inte för att jag var särskilt sugen på glass men här ligger en gelateria som vunnit Glass-VM två gånger och i år utsågs till Toscanas bästa glassbar. Klart man måste ställa sig i kön och prova. Här finns all sorts glass  –  vad sägs om Olivglass, Ostglass eller Likörglass? Fast i mitt fall fick det bli skogsbär och hasselnöt. Lite mer traditionellt men sååå gott. Man kunde ta en liten bägare med två små kulor vilket ju var väldigt käckt – det fanns alla varianter och storlekar att välja på förstås.

Sedan lämnade vi San Gimignano för denna gång.

Nu är maken och jag på några dagars höstsemester i Toscana. In i huset därhemma flyttade min snälla mamma för att ta hand om barn och katter.

Vi flög till Rom (planen var att flyga till Pisa men jag vet inte om inte flygen gick eller om tiderna inte passade eller varför det blev Rom istället, det var så länge sedan vi bokade att jag har glömt det nu) Hursomhelst så hämtade vi ut vår hyrbil och reste norrut. Efter någon timme var det dags för lunch så vi svängde av från motorvägen och hamnade i en liten håla. Det verkade finnas en enda restaurang förutom ett snabbmatshak, så vi parkerade och började gå mot restaurangen. Men den var svår att hitta så vi stoppade ett sällskap italienska affärsmän och frågade. Då sa en av dem att restaurangen var sådär, och rekommenderade istället ett annat ställe några kilometer bort, uppe i bergen. Vi åkte dit och det var ett lyckat drag. Tyvärr hade de inte pasta på lunchen som jag hade tänkt mig, utan bara kött. Jag är ju inte överförtjust köttätare direkt men det fanns ju inget att välja på – och det var faktiskt riktigt gott. Väldigt trevligt ställe också!

Sedan reste vi vidare mot San Gimignano. Hade bokat ett litet ställe som visade sig vara en fin lägenhet, centralt belägen. Tyvärr var det lite mankemang innan vi kom in där. Hade mailat värden att vi skulle komma mellan 18 och 19 och när vi hade en halvtimme kvar ringde jag och sa det. Sedan ringde jag igen när vi stod utanför och ingen var där. När både polisen och en granne engagerat sig i saken ringde vi en tredje gång och då var de äntligen på väg. Såååå trött man blir när man måste stå ute och vänta en halvtimme med bilen parkerad i en trång gränd så alla som passerar är jätteirriterade.

Till slut kom det i alla fall någon och släppte in oss i en väldigt trevlig lägenhet. Vi åkte sedan iväg och parkerade bilen och gick en sväng på stan.

Tog lite att dricka på ett ställe, men klockan gick. Vi hade tänkt gå tillbaka och byta om, men valde att istället försöka hitta någonstans att äta. Restauranger finns det gott om och till slut hittade vi ett litet oansenligt ställe nära torget, men i ett litet hörn. Priserna var förvånansvärt låga och där fanns bara sex bord och en vänlig dam som tog emot oss. Ytterligare två par satt i restaurangen. Och vilken överraskning! Såååå gott! Vi fick in en tallrik med lokalt kött, skinka och salami samt lokala goda ostar. Bara den blev vi proppmätta på och åt inte upp allt eftersom vi beställt pasta också.

Sedan kom pastan – ravioli med fyra ostar till mig och salsiccia med tryffel till Jörgen. Hemgjord och färsk och sådär precis perfekt al dente. Efter det rullade vi nästan ut – och det hade börjat regna så vi småsprang ”hem”.

Imorgon reser vi vidare till Montecatini Terme.