När vi vaknat och packat ihop i morse åkte vi ner till Williams. Idag var målet – och vägen – Route 66.

Williams visade sig vara en jättemysig liten stad, grundad 1881 (vilket väl anses gammalt här). Jörgen var sugen på en riktig amerikansk dinerfrukost. Så fick det bli. Vi hamnade på ett kul ställe – som att kliva in i 50-talet.

Toaletterna gick i samma stil.

Erik beställde en klassiker, chicken and waffles, och åt nästan hela jätteportionen.

Så åkte vi vidare och snart var det dags att svänga ut på den kända vägen.

Vi kom till den lilla staden Seligman och det var som att landa i en sån där uppbyggd by som finns på Liseberg eller High Chaparral, fast det här var på riktigt. Man hade förstås också satsat lite på turismen i form av souvenirbutiker.

Sedan åkte vi ett antal mil där det inte fanns något att se, annat än vidsträckta landskap i förunderlig natur. Då och då dök det upp lite civilisation men det mesta var helt öde.

Framme i Kingman var det lite tidigt att checka in och barnen tyckte det var lunchdags. Erik har gjort en lista över matställen han vill besöka så idag blev det Five Guys. Det var en riktigt bra hamburgerkedja där man beställde precis vad man ville ha på burgaren.

Så var det dags att åka till hotellet som visade sig gå  i samma stil som det mesta annat denna dag. (Bilderna togs dock nu ikväll som synes)

Vi hann med ett par timmar av sol och bad innan vi slappade på rummet en stund. Route 66-loggan fanns på bassängbotten!

Ikväll gick vi ut och åt på en närliggande restaurang. Den var dock inget vidare. Dessutom blev barnen, som klagat över att de var jättehungriga, helt hängiga efter bara några tuggor. De mådde inte alls bra. Yra, illamående och med huvudvärk. Vi bad om doggy bags för deras nästan orörda mat, betalade och gick. På hotellrummet gav jag dem varsin Resorb och vatten och sedan piggnade de snart till och kunde äta lite mat. Bra med kylskåp och mikro på hotellrummet!

Nu är det läggdags. Imorgon väntar Las Vegas!