Vi började årets semester med Vildmarksvägen, sträckan Strömsund-Stekenjokk-Vilhelmina. Vägen dit är inte så mycket att prata om – Jörgen körde och jag jobbade hela vägen, in i det sista, för att få allting färdigt inför den stundande semestern.

Vi började alltså i Strömsund där vi övernattade. Det blev en kvällspromenad i det härliga soliga vädret.

Morgonen därpå vaknade vi jättetidigt så redan vid sjutiden åkte vi. Vildmarksvägen är fantastiskt vacker, även om den allra första sträckan kanske inte är så märkvärdig. Redan efter nån halvtimme stannade vi vid Skansen Alanäs, en gammal militärskans från Andra världskriget. Här gick vi en liten promenad och kollade på resterna av skansen.

Nästa stopp blev så klart Hällingsåfallet, tre mil på skumpig grusväg från Vildmarksvägen. Men det var det värt! Fantastiskt vackert. Vi hade tur med vädret också så tack vare att solen sken bildades förstås fantastiska regnbågar.

Så åkte vi vidare längs vägen och njöt av vyerna.

Så kom vi till den samiska kulturplatsen och kyrkstaden Ankarede, som är klassad som riksintresse för kulturmiljö. Där strosade vi omkring bland kåtor, kyrka, kyrkogård och andra byggnader.

Så kom den verkliga höjdpunkten på den här sträckan, både bildligt och bokstavligt!

Vi nådde upp på Stekenjokkplatån och kunde njuta av milsvida vyer av snö, i 22-gradig värme! Temperaturen sjönk dock snabbt och var nere på runt 15 grader vid högsta punkten. Men nu har jag kastat snöboll i klänning och vinterkängor!

Här plogas vägen fram varje år och öppnar lagom till nationaldagen. Vi träffade på en ortsbo i Alanäs, som berättade att han åkte sträckan med sin fru när den öppnade i år, och att det hade varit otroligt mycket snö det här året. Vallarna när vägen öppnade var 7-8 meter höga på sina håll, sa han! Nu hade de sjunkit, men 185 centimeter långe sonen var kortare än vallarna!

Vi åkte vidare och hade tänkt oss att stanna till även i Fatmomakke, ytterligare en samisk kulturplats, men vägen var så dålig att vår 4,5-tonnare inte var helt lämplig på den, så vi vände. Istället blev det ett stopp vid Trappstegsforsen. Där fanns ett litet matställe så tonåringen fick glass och en stripsbricka och pappan en korv! Det gäller att hålla dem på gott humör! Mamman ägnade sig istället åt fotografering.

Vi kom längre än vi hade tänkt den här dagen. Hade ju planerat att övernatta på Stekenjokkplatån men var där strax efter lunch eftersom vi startat så tidigt, så istället ställde vi kosan mot Vilhelmina. Men när vi kom dit sov Erik och klockan var inte så mycket så vi fortsatte till Storuman och står nu där istället. För en gångs skull blev det campingplats. Vi brukar helst undvika det eftersom vi hellre fricampar eller står på mindre ställplatser – och i dessa tider finns verkligen ingen anledning alls att stå på ”full-service-platser” eftersom vi ändå inte nyttjar några allmänna faciliteter (annat än tömning och vattenpåfyllning förstås). Men det fanns helt enkelt inte så mycket annat att välja på! Fin vy från husbilen hade vi igår kväll.

Nu styr vi kosan norrut!