oktober | 2015 |

Månad: oktober 2015

Lights och hockey med husbil

Helgen som gick gjorde vi något vi pratat om i tio år. Vi åkte för att uppleva Lights in Alingsås. Vi hade fått tips om att stå vid Savannen men tyvärr var halva stan avstängd så det gick inte på villkors vis att ta sig dit från något håll. Istället blev det Nolhagaparkeringen och det var sannerligen inget fel på den. Inte var vi själva där heller.

Snart efter ankomsten (vi packade husbilen efter jobbet så när vi väl kom fram var det hög tid att ge sig ut och titta på den omtalade belysningen) startade vi så vår promenad. Tyvärr infriades inte våra förväntningar. Ljusvandringen var inte mycket att ha.

Det enda som var lite kul var att man i ett bostadsområde kunde beskåda häftiga ljussatta ”klänningar”. Det var väl i princip den stora behållningen.

Ungarna tyckte att det roligaste var en ”gigantomat” där man gick in och blev fotad, som i en fotoautomat., En stund senare dök denna bild upp på en jättestor ljusskärm invid väg 180.

Fast sedan hörde vi flera som varit där tidigare år och de sa att det var sämre i år så vi får väl kanske ge det en chans till.

Sedan blev det god mat på O´Learys. Där var det inget att klaga på!

Clubsandwich.

Erik valde chicken nuggets.

Efter en god natts sömn vaknade vi upp i ett höstigt Alingsås, där vi gick på promenad i den mysiga stan.

Fika på Nygrens café är ett måste i Alingsås.

Besök på underbara Balders Hage.

Jörgen passade på att klippa sig och där hade de även rakning, vilket han alltid ser till att få gjort i Italien men här i Sverige är det sällan den möjligheten finns – så han passade på. Och medan han blev rakad tog Klara tillfället i akt att kapa en decimeter av håret.

Så här fint blev det.

Så reste vi vidare till Grästorp där Erik skulle spela match med sitt hockeylag – det var seriepremiär.

Vi parkerade precis utanför och pastaladdade med pasta och köttfärssås.

Sedan var det dags för match som slutade med 6-7. Seger för våra grabbar alltså.

Vi stod dock inte kvar utanför ishallen utan åkte till en fin ställplats i Tun. Ingen service men väl en vacker plats att övernatta på.

Ställplatsen ligger precis vid Tuns kyrka som var upplyst i mörkret när vi anlände.

På morgonen gick jag en promenad för att se omgivningarna i dagsljus.

Sedan var det dags att åka hemåt igen.

Pisa, Grosseto och lite Ciampino

17 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Eftersom flyget går från Ciampino, Rom, tidigt i morgon bitti tog vi kustvägen ner i morse. Vi gjorde ett stopp i Pisa. Nu är det verkligen lågsäsong, trots att det är lördag så var det inte jättemycket folk där. Det var tredje gången vi var där och de båda tidigare gångerna har det varit så hysteriskt med folk att man knappt kommit fram.

För första gången gick vi in i baptisteriet och katedralen. Det är gratis att gå in i kyrkan men man måste ändå ha en fribiljett som man hämtar i biljettkassan, och får en fast tid. Trots att det var relativt lite folk (jämfört med annars) så var det 1,5 timmes väntetid till katedralen så ett hett tips är verkligen att lösa biljett till en av de andra besöksmålen för 5 euro så får man gå in i kyrkan när man vill, mot uppvisande av biljetten.

För första gången gick vi in i dopkapellet.

Åttakantig dopgrav från 1200-talet finns i baptisteriet.

Kyrkan fick också besök.

Kyrkan var under renovering.

Tredje gången vi ser det här tornet och det lutar mer och mer för varje gång.

Fortsätt läsa

Vingårdsbesök och Montecarlo

16 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Vi började dagen med besök på vingården Fattoria il Poggio. Först träffade på en trevlig kvinna som ville börja sälja toscanska produkter till butiker i Sverige och sökte tips på hur hon skulle gå tillväga. Vi utbytte visitkort och pratade en stund.

Sedan blev vi visade runt av en annan kvinna som arbetar på gården. Mycket trevligt!

Vi fick med oss både vin, pesto och tomatröra till bruschetta från butiken.

Sedan reste vi vidare upp till staden Montecarlo. Precis som många toscanska städer är den högt belägen. Där laddade man för sin stora chokladfestival som börjar imorgon! Typiskt att vi kom en dag för tidigt!

Sedan stannade vi vid ett köpcentrum och köpte lite ost och bröd – så var lunchen fixad med grejerna från vingården!

Vi tog det lugnt på hotellrummet innan vi gick ut på en långpromenad i stan, besökte marknaden och kollade in några av ”termerna” som staden är känd för. Blev dock inget bad den här gången.

Att hitta en restaurang var faktiskt inte helt lätt – det finns inte jättemånga. Tillbaka på hotellet frågade vi killen i receptionen och han sa att de bästa restaurangerna finns i gamla stan uppe på berget. Men dit orkade vi inte åka igen så vi fick tips på en fiskrestaurang. Den var dock inte öppen när vi spatserade förbi på kvällen så vi hittade istället en utmärkt liten trattoria där vi åt god toscansk mat.

Min förrätt blev rökt svärdfisk. Såg lite mysko ut men var väldigt gott. Det smakade mer som lätt kött än som fisk faktiskt – typ som väldigt fin och tunt skivad kassler.

Eftermiddag i Montecatini Terme

15 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Vi hade tänkt oss en lunch i Florens. Men efter att ha irrat runt och letat parkering i 45 minuter och passerat Ponte Vecchio två gånger gav vi upp och konstaterade att vi har ju varit här ett par gånger förut, så varför inte bara resa vidare? Folk körde som tokar, tutade och bar sig åt och vi var livrädda för att krocka med vår hyrbil i de trånga gränderna.

Vi åkte till Montecatini Terme, där vi bokat två hotellnätter. På vägen från San Gimignano passerade vi förresten Poggibonsi där flera husbilsfabriker finns. Vi såg hundratals färdiga husbilar och därtill en massa delar av husbilar. På en skylt stod det Rimor (märket på vår egen husbil) så maken sprang in på ett kontor och frågade. Han fick träffa en trevlig kvinna som meddelade att Rimor flyttat tillverkningen en bit bort men de tog såklart inte emot besök sådär spontant. Vi nöjde oss med att åka förbi – det blev inga bilder tagna men det var ju lite kul ändå!

Så åkte vi till Montecatini och checkade in på Parme e Oriente.

Nu var det hög tid för lunch så vi promenerade iväg och tog en pizza på en uteservering. Det var strax över 20 grader och sol – härligt! Vi fick sällskap av en liten pippi som dessutom flög iväg och hämtade sin fästman. Hon skulle väl presentera det trevliga svenska paret för honom! Fobier är till för att övervinnas – jag är egentligen livrädd för fåglar men visst var denna lilla dam söt!

Lilla Fröken Fågel.

Sedan gick vi genom parken mot bergsbanan som skulle ta oss upp till Gamla stan som ligger högt ovanför den modernare staden. Bergbanan är byggd 1898 och har vagnar av trä. Vi är båda extremt höjdrädda och hade först bara skrattat åt det hela, men så ville vi gärna upp till den gamla stadskärnan, så vi tog mod till oss.

Jörgen på plats i bergbanan från 1898.

Det var inte så farligt skulle det visa sig. Och helt klart värt ”besväret”. Däruppe hittade vi en liten mysig by. Med fantastisk utsikt.

Besök i byns ena kyrka.

Vädret var ju underbart så det fick bli en Aperol Spritz på en uteservering.

Jörgen njöt i solen. Så även katten bredvid.

Så gick vi vidare till den större kyrkan. Det visade sig ha blivit konsthall! En jättefin utställning och lite kul idé: man hade hittat en massa bilder från början av 1900-talet och så hade man tagit samma bilder igen mellan 2005 och 2013.

Altaret fanns förstås kvar.

Sedan var det dags att åka ner igen.

Bergbanan är från 1898 och en riktigt trevlig upplevelse – även för höjdrädda.

Vi avslutade så småningom kvällen med middag på hotellets utmärkta restaurang – med ”lite förrätt” i toscansk anda, följt av tortellini respektive risotto.

Förmiddag i San Gimignano

15 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Det regnade heeela natten men när vi hade packat ihop våra grejer och skulle gå ut hade det slutat! Vi gick till bilen med våra väskor.

Vår lilla hyrda pärla.

Sedan var det dags att utforska den mysiga staden San Gimignano, som kallas ”Medeltidens Manhattan” på grund av att de många medeltida försvarstornen bildar en skyline här. Det var kul att få egentid i staden. Vi har varit här en gång förut, på vår tioåriga bröllopsdag, men då hade vi bokat en privatguide och åkte till flera olika ställen, så då blev det bara ett kort stopp här.

Vi började med frukost vid torget innan det var dags att gå och kolla lite i de många butikerna.

Det är mysigt i gränderna.

Det finns många butiker, med bland annat keramik.

Vi hann också njuta av utsikten.

Utsikt över den toscanska nejden.

Sedan gick vi och köpte kombibiljetter till domen och till Museo D’arte Sacra. Vi fick låna audioguider och besökte museet först och domkyrkan sedan. Tyvärr var det fotoförbud men jag kan meddela att kyrkans båda långväggar var fulla av fresker – otroliga kalkmålningar.

Sedan var det dags att äta glass! Inte för att jag var särskilt sugen på glass men här ligger en gelateria som vunnit Glass-VM två gånger och i år utsågs till Toscanas bästa glassbar. Klart man måste ställa sig i kön och prova. Här finns all sorts glass – vad sägs om Olivglass, Ostglass eller Likörglass? Fast i mitt fall fick det bli skogsbär och hasselnöt. Lite mer traditionellt men sååå gott. Man kunde ta en liten bägare med två små kulor vilket ju var väldigt käckt – det fanns alla varianter och storlekar att välja på förstås.

Världens godaste glass!

Sedan lämnade vi San Gimignano för denna gång.

Några dagar i Toscana: San Gimignano

14 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Nu är maken och jag på några dagars höstsemester i Toscana. In i huset därhemma flyttade min snälla mamma för att ta hand om barn och katter.

Vi flög till Rom (planen var att flyga till Pisa men jag vet inte om inte flygen gick eller om tiderna inte passade eller varför det blev Rom istället, det var så länge sedan vi bokade att jag har glömt det nu) Hursomhelst så hämtade vi ut vår hyrbil och reste norrut. Efter någon timme var det dags för lunch så vi svängde av från motorvägen och hamnade i en liten håla. Det verkade finnas en enda restaurang förutom ett snabbmatshak, så vi parkerade och började gå mot restaurangen. Men den var svår att hitta så vi stoppade ett sällskap italienska affärsmän och frågade. Då sa en av dem att restaurangen var sådär, och rekommenderade istället ett annat ställe några kilometer bort, uppe i bergen. Vi åkte dit och det var ett lyckat drag. Tyvärr hade de inte pasta på lunchen som jag hade tänkt mig, utan bara kött. Jag är ju inte överförtjust köttätare direkt men det fanns ju inget att välja på – och det var faktiskt riktigt gott. Väldigt trevligt ställe också!

Sedan reste vi vidare mot San Gimignano. Hade bokat ett litet ställe som visade sig vara en fin lägenhet, centralt belägen. Tyvärr var det lite mankemang innan vi kom in där. Hade mailat värden att vi skulle komma mellan 18 och 19 och när vi hade en halvtimme kvar ringde jag och sa det. Sedan ringde jag igen när vi stod utanför och ingen var där. När både polisen och en granne engagerat sig i saken ringde vi en tredje gång och då var de äntligen på väg. Såååå trött man blir när man måste stå ute och vänta en halvtimme med bilen parkerad i en trång gränd så alla som passerar är jätteirriterade.

Till slut kom det i alla fall någon och släppte in oss i en väldigt trevlig lägenhet. Vi åkte sedan iväg och parkerade bilen och gick en sväng på stan.

Tog lite att dricka på ett ställe, men klockan gick. Vi hade tänkt gå tillbaka och byta om, men valde att istället försöka hitta någonstans att äta. Restauranger finns det gott om och till slut hittade vi ett litet oansenligt ställe nära torget, men i ett litet hörn. Priserna var förvånansvärt låga och där fanns bara sex bord och en vänlig dam som tog emot oss. Ytterligare två par satt i restaurangen. Och vilken överraskning! Såååå gott! Vi fick in en tallrik med lokalt kött, skinka och salami samt lokala goda ostar. Bara den blev vi proppmätta på och åt inte upp allt eftersom vi beställt pasta också.

Sedan kom pastan – ravioli med fyra ostar till mig och salsiccia med tryffel till Jörgen. Hemgjord och färsk och sådär precis perfekt al dente. Efter det rullade vi nästan ut – och det hade börjat regna så vi småsprang ”hem”.

Imorgon reser vi vidare till Montecatini Terme.

Berlin

9 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Vi avslutade vår resa med en heldag i Berlin. Övernattat hade vi ju gjort i Leipzig (eller, ja, strax utanför, staden såg vi inget av). Vi släpptes av vid Tiergarten, inte långt från ”läppstiftet och puderdosan” och den sönderbombade kyrkan. De flesta i gruppen gick dit men där har jag varit några gånger så jag nöjde mig med att bara passera förbi. Dessutom fick jag syn på en Pull&Bear-butik, en av dotterns favoriterbutiker som jag sällan stöter på, så jag tänkte för ett ögonblick att jag skulle gå dit och köpa födelsedagspresenter. Insåg dock när jag drog i dörren att det var söndag och i Tyskland är det stängt på söndagar. En tjej som stod utanför upplyste mig förvisso om att de öppnade klockan 13 men då var det så dags för min del (några söndagar per år har butikerna öppet i Tyskland. Detta var en sådan söndag eftersom allt var stängt i lördags på grund av nationaldagsfirande och till på köpet 25-årsjubileum sedan Tysklands återförenande.

Nåväl jag promenerade omkring i det soliga höstvädret en stund innan jag drog mig bortåt Svenska kyrkan där vi skulle få lunch och föredrag. Vi fick goda baguetter medan vi lyssnade till Victoriaförsamlingens kyrkoherde Lena Brolin som höll ett sååå bra och intressant föredrag om den svenska församlingens historia och inte minst om de insatser som ett par tidigare svenska kyrkoherdar gjort här före och under Andra världskriget.

På Victoriaförsamlingens vägg hänger minnesplaketter över kyrkoherdarna Birger Forell och Erik Perve som gjorde stora insatser för mänskligheten.

Efteråt var det mässa och sedan fotografering av hela gänget på trappan utanför. (Jag tog dock ingen bild eftersom jag stod upptryckt högst upp i det stora gänget).

Sedan blev det 2,5 timmars sightseeingtur i Berlin. Guide var en svensk tjej som bott i stan i över 20 år och hon höll en väldigt trevlig guidning med mycket information och humor. Jag har varit i Berlin några gånger men aldrig åkt någon guidad tur där man fick lite överblick över hela staden, så det var ju kul!

Brandenburger Tor var inte tillgängligt på grund av det stora 25-årsfirandet som fortfarande pågick med en stor scen vid monumentet där en konsert var i full gång. Men det har jag ju å andra sidan fotat förr, från ”rätt” håll.

Däremot stannade vi till en stund vid det närliggande monumentet över de judar som dog under kriget.

Och så förbi TV-tornet förstås. Förra gången vi var här så åt vi lunch uppe i den ”snurrande” restaurangen, hela familjen. En väldigt speciell upplevelse som rekommenderas.

Och så stannade vi vid East Side Gallery förstås. Så tråkigt bara att folk inte kan låta saker vara ifred utan måste klottra sönder murresterna som konstnärer har målat på.

Ja, nu hade det plötsligt blivit kväll så det var dags att bege sig till flygplatsen och åka hem. Har jag inte gjort det förr, så gör jag det nu, nämligen utnämner Tegel till världens tråkigaste flygplats. Måtte den nya flygplatsen bli klar nån gång (fast det har ju varit på gång i ett antal år nu…) Urtrist miljö och inget vettigt att äta. Vi var jättehungriga och det enda som finns är tre ”restauranger” (läs: korva-kok) med korv och mackor på menyn. Enbart. Och bakad potatis på ett ställe. Obegripligt att en så stor och trendig stad inte kan erbjuda något bättre i flygplatsväg!

Wartburg, Erfurt och pyttelite Bach

7 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Vi vaknade alltså i Eisenach och efter frukost bar det iväg för morgonbön och guidning på borgen Wartburg med sin fantastiska utsikt.

I detta sammanhanget var den mest intressant eftersom det var här som Luther satt i skyddsarrest i tio månader. Efter att teserna spridit och nått påvedömet ställdes Luther inför generalförsamlingen i Worms. Utfallet blev att han bannlystes och förklarades fredlös. Vem som helst kunde döda honom närhelst det passade. Det var brottsligt för tyskarna att bjuda honom mat och husrum. Men tänka sig! På vägen därifrån blev han ”kidnappad”. Kurfursten Fredrik den vise hade ett gott öga till Luther och hade planerat en skyddskupp, så Luther tillfångatogs och skyddades alltså inne i denna borg. Han klädde ut sig, odlade skägg och kallade sig Junker Jörg. (Märk väl att resan inte gick i kronologisk ordning, detta var alltså medan Luther ännu var munk och innan han gifte sig med Katarina).

Luthers rum – ett porträtt på honom som Junker Jörg syns på bilden nedan.

Luthers föräldrar fanns förresten också på originalporträtt här i borgens museum.

Vi gick en guidad tur och avslutade besöket med fika. De som ville gick upp i tornet. Till dem hörde inte jag…

Sedan åkte vi ner till stan igen. Min grupp åt lunch på Bachhaus. Vi fick bratwurst och sauerkraut och det tog låååång tid att få maten, trots att den var förbeställd så kaffet hann vi inte ens att få in vid vårt bord innan det var dags att dra vidare. Då var det sex minuter tills bussen skulle gå så jag rusade in på Bachmuseet och köpte en pepparkaksform i form av en g-klav. Det var vad som hanns med. Det och snabbfotografering av Bachs hus och statyn. Johann Sebastian Bach är alltså född här i Eisenach.

Museet såg jättefint ut så det får nog bli en tur tillbaka till Eisenach vid tillfälle. Men nu var det hög tid att resa vidare till Erfurt.

Väl där gick halva gruppen till Augustinerklostret med Peter medan min grupp gick till Domkyrkan med Göran. Det var stort partaj i stan med tivoli och marknad – nån sorts Oktoberfest. Den traditionen sprider sig över Tyskland!

Domkyrkan var pampig så här blev det förstås tid att gå och se sig omkring.

Sedan var det vår tur att gå till Augustinerklostret och bli visade runt av den engagerade och kunnige guiden Malkolm. Det var här som Martin Luther gick i kloster som ung.

Sedan var det dags för middag på Radisson Blu – en fantastisk buffé. Proppmätta reste vi sedan vidare till vårt övernattningshotell utanför Leipzig.

Mässa, Lutherhaus och trädplantering

7 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Fredagen började med mässa i Marienkirche (där Lutherkören alltså framträdde. Det var roligt att sjunga i Luthers gamla kyrka!)

Vi gick ett varv runt kyrkan och tog en bild från andra sidan. Sist jag var här var kyrkan mörk och trist, men nu var den oputsad inför jubileet.

Sedan bar det iväg till Lutherhaus med Peter. På vägen passerade Philip Melanchtons hus – han var Luthers vän och kollega. Inte prästvigd själv men en av dem som hjälpte till att genomdriva reformationen.

Det var alltså detta tidigare kloster som kom att bli hans och Katarinas hem. Enligt Luther var ju klosterväsendet och celibatet fel, så klostren stängdes.

Luther var ju både munk och präst och som katolsk präst fick han inte gifta sig men det var han uppenbarligen också emot. Att han gifte sig med just Katarina var lite av en slump. Hon hade nämligen, tillsammans med elva andra nunnor, bestämt sig för att rymma från sitt nunnekloster. Sägnen berättar att de smugglades ut från klostret i silltunnor! Luther fick dessa tolv förrymda nunnor på halsen och gifte bort dem, en efter en. Till slut var det bara Katarina kvar och hon ville helst gifta sig med en annan, men fick hon inte honom så tog hon väl Luther, lät hon meddela. Och så fick det alltså bli. Det resulterade i ett varmt och kärleksfullt äktenskap och paret fick, som tidigare nämnts, sex barn.

Katarina, eller Käthe som Luther kallade henne, var på språng utanför huset! Det var hon nog för det mesta, för det tycks ha varit ett rekorderligt fruntimmer som skötte hela gårdens alla praktiska sysslor.

Inne i Lutherhaus blev det förstås rundvandring med vår eminente guide Göran (längst till höger i bild).

Här ägde de omtalade bordssamtalen rum:

Sedan gick vår halva av gänget till Brauhaus för att äta lunch och blev serverade en god fiskrätt. Sedan var det dags för trädplantering!

I Luthergarten ska företrädare för olika kyrkofamiljer plantera 500 träd, med anledning av de 500 år som gått sedan reformationen. Nu var träden ganska stora och av praktiska skäl redan planterade men det hölls en liten ceremoni på engelska och sedan fick vår biskop symboliskt ”plantera”, det vill säga ösa på lite jord och vattna.

Efter detta bar det iväg på en 3,5 timmar lång bussresa till Eisenach, där vi checkade in på hotellet innan kvällen avslutades med middag och underhållning.

I Luthers fotspår

5 oktober, 2015 / resaleva / Inga kommentarer

Nu har jag varit på studieresa. Färden gick till Tyskland och syftet var att lära sig mer om Martin Luther. I Tyskland är uppladdningen inför reformationsåret 2017 redan i full gång, de laddar inför det i tio år! Då är det alltså 500 år sedan Martin Luther spikade upp de berömda teserna på Slottskyrkans port i Wittenberg. Om det nu var han som gjorde det…

Jag anslöt till mitt resesällskap på Landvetter på torsdagmorgonen och när vi landat i Berlin väntade vår buss (och våra guider Peter och Göran) så vi åkte direkt till Wittenberg och checkade in på hotellet. Sedan följde min grupp med Peter till Marienkirche, det vill säga Stadtkirche. Den besökte jag som hastigast för några år sedan och nu kände jag knappt igen mig. Oj, vad de fixat till den och putsat om den inför firandet!

Vi fick en fin guidning och det pågick dessutom en konstutställning i kyrkan om Lucas Cranach den yngre och hans konst. Den fick man dock inte fotografera. Det är ju Cranachs pappa, Lucas Cranach den äldre, som målat reformationsaltartavlan i kyrkan och det var ju roligt att få se den i verkligheten!

I dopfunten är Martin Luthers och Katarina von Boras alla sex barn döpta.

Efter besöket i kyrkan gick vi och fikade på ett glasscafé vid torget. Där stod både Luther och Melanchton förstås.

Sedan gick vi till Slottskyrkan. Den är för närvarande stängd för renovering och hela slottet renoveras och byggs ut inför 2017. Men tesdörren fick vi se. Peter tog på sig Luthermössan.

Det sägs ju att Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten och det låter ju väldigt dramatiskt och som en rejäl protest. Protest var det ju förvisso men egentligen var det inte särskilt konstigt att teser sattes upp på kyrkporten. Det är inte helt säkert att det var Luther själv som spikade upp teserna, det kan ha varit någon av hans kollegor, men säkert är att teserna sattes upp på ett eller annat sätt på en eller annan kyrkport, kanske på flera stycken. Dåtidens lärda män gjorde nämligen så – de satte upp teser för att skapa debatt och diskussion och sedan skulle dessa teser motbevisas. Ungefär som på något internetforum idag skulle man kanske kunna säga! Luthers teser handlade främst om avlatshandeln, som innebar att kyrkan sålde syndaförlåtelse och förkortad tid i skärselden mot att man betalade en summa pengar och fick ett färdigtryckt brev, ett intyg så att säga. Detta, och påvens primat och ”ofelbarhet”, vände sig Luther starkt emot (bland annat) och det var detta han ville få fram med sina teser. Vad han kanske inte räknat med (och inte påven heller…) var att boktryckarkonsten gjorde att dessa teser började tryckas upp och spridas lavinartat och Luther blev ett stort problem för den romersk-katolska kyrkan. Men mer om det i senare inlägg.

Efter detta var det dags att gå tillbaka till hotellet, byta om och sedan gå till körövning. Lutherkören skulle nämligen öva inför sitt allra första (och enda?) framträdande i kyrkan påföljande dag. Vi övade i hotellets lobby för där råkade det finnas en flygel. Och sedan var det middag och läggdags efter en intensiv dag.

Att resa är att leva

Resor över hela världen