Några sagor längs vägen

På väg hemåt igen tog vi en bit av den tyska sagovägen. Tyskarna är förtjusta i att erbjuda turister en uppsjö av olika temavägar och detta är en av dem.

Första stoppet blev vid Törnrosas slott, som i verkligheten heter Sababurg. Det är öppet med hotell och restaurang under sommaren men nu låg det stängt och öde. Vi tog en promenad och kikade lite.

Nästa saga blev Rapunzel och i Trendelburg finns hennes torn. ”Håret” hänger givetvis ut från tornet. Även här är det hotell och restaurang som liksom sitter ihop med tornet.

Så blev det råttfångarens stad, Hameln. Här var vi till vår stora förvåning nästan ensamma på ställplatsen. Det blev en promenad men det var kallt och regnigt. Vi kollade på/lyssnade till klockspelet och gick en sväng på stan. Sedan gick vi tillbaka till husbilen. Tanken var att vi skulle gå ut och äta men det blev så mysigt i husbilen med sällskapsspel och värme medan det regnade och blåste utanför, så vi plockade fram lite ur kyl och frys och fick ihop en god middag ”hemma” istället.

Efter en natt i Hameln var egentligen tanken att vi skulle till Bremen och hälsa på stadsmusikanterna. Men då det kom larmrapporter om extrem spridning av covid i Tyskland ville vi inte ge oss in i en stor stad och trängas med folk, utan började styra kosan hemåt istället. Bara dumt att utsätta sig för onödiga risker – ska vi bli sjuka blir vi det hellre hemma!

Bremen har vi besökt tidigare (man ser på barnen att det var några år sen). Här kan du läsa om besöket där

Möte med Bach

3 november, 2021 / resaleva / Inga kommentarer

I Eisenach finns även Bachhaus som berättar om Johann Sebastian Bachs liv.

Det gamla huset är ihopbyggt med ett nytt komplex och även invändigt samsas gammalt med nytt. Här finns till exempel möblerade rumsmiljöer från Bachs tid, gamla musikinstrument men också modern teknik som låter besökarna ta del av allt möjligt. Här kan du sitta i en egen ”bubbla” och lyssna på Bachs musik.

Det finns också en hel uppsjö av dataskärmar som på tyska och engelska (bara att trycka på önskad knapp) förklarar musikteori, varför harmonier låter som de gör, hur en fuga är uppbyggd, om några av Bachs kompositioner och annat spännande.

I entrebiljetten ingår en minikonsert på ungefär 20 minuter där en musiker spelar på fem instrument från Bachs tid, och berättar om instrumenten och kompositionerna.

*Bland instrumenten finns en cembalo och en orgel från 1650.*

I foajén finns ett litet café och en väldigt trevlig presentbutik med massor av roliga prylar som har med musik att göra. Och mängder av noter förstås!

Möte med Luther

3 november, 2021 / resaleva / Inga kommentarer

Staden Eisenach stoltserar med såväl en reformator som en barockkompositör – eller två faktiskt! Inte nog med att Bach kommer från staden, dessutom arbetade Pachelbel som hovorganist här en kort period.

Men vi tar det i kronologisk ordning och börjar med Martin Luther, så får Bach bli ett eget inlägg. Luther föddes i Eisleben men gick i skola här i Eisenach under några år. Först bodde han hos släktingar och sedan hos en familj Cotta (mot att han hjälpte en av deras söner med studierna). I staden finns givetvis Lutherhaus. Om han verkligen har bott i just det huset tycks inte hundraprocentigt klarlagt. Men huset ägdes i alla fall av familjen Cotta och är ett av de äldsta korsvirkeshusen i Thüringen.

Huset är idag ett fint museum som ger en god bild av Luthers liv och verk.

*I huset finns mycket att titta på och läsa om. Allt på både tyska och engelska*.

Den som vill veta ännu mer om Luther tar sig med fördel ut till borgen Wartburg, några kilometer från centrum. Många trappsteg är det att ta sig upp för men väl uppe är utsikten värd ansträngningen.

Inne i museet är det tyvärr fotoförbud men här kan man ta del av borgens rika historia och vandra genom fantastiska, rikt utsmyckade salar och gemak.

I en del av borgen hölls Luther gömd sedan han förklarats fredlös vid fördraget i Worms 1521. Här finns till exempel det ”skrivrum” där Luther översatte Nya testamentet från latin till tyska på bara elva veckor. Egentligen fanns inte tyskan som språk vid denna tid, utan Luther översatte helt enkelt till ”hur folk pratade”, för att göra texterna tillgängliga för vanligt folk. Själv var han nämligen uppvuxen i katolska kyrkan och tillbringade många år som korgosse men hade i själva verket aldrig hållit i en bibel förrän i vuxen ålder – att ändra på den saken kom ju att bli ett av hans stora livsuppdrag.

*Det må vara fotoförbud inne i borgen men utanför går det bra att fotografera*!

Goslar, Harz och en 1500-talsupplevelse

2 november, 2021 / resaleva / Inga kommentarer

Det blev en promenad i den mysiga staden Goslar. Erik var på shoppinghumör och behövde en jacka. Någon sådan som föll i smaken hittade han inte men några tröjor blev det. Det är fortfarande väldigt behagligt höstväder så det blev kaffe på torget idag också!

Vi åkte över bergskedjan Harz. Uppe på höjden var det ganska kalt men vägen upp och ner var fantastiskt vacker med sina höstfärger.

Nu står vi i Eisenach, staden där Bach föddes och där Luther har bott. Kvällen ägnades åt ett restaurangbesök på Alte Schule, med otroligt god mat. Sedan promenerade vi genom stan bort till upplevelserestaurangen Lutherstuben. Här är det mesta som på Luthers tid, 1500-talet. Ingen elektrisk belysning, bara ljus som (i viss mån) lyser upp. Menyerna får man som hoprullade pappersrullar med frakturstil. Och 1500-talsmusik ljuder. Verkligen en upplevelse!

*Öl serveras i kannor och man får hälla upp i muggar med sån här botten! De sätts sedan i hål i bordet.*

Nu blir vi kvar i staden för besök i Bachs och Luthers fotspår.

Besök i Wolfenbüttel

1 november, 2021 / resaleva / Inga kommentarer

Utmed den tyska korsvirkesvägen ligger Wolfenbüttel, en stad som varit omnämnd sedan början av 1100-talet. Vi bestämde oss för att åka in och kolla – dessutom var vi kaffesugna.

När vi körde mot centrum såg vi en stor byggnad som vi gissade var en gymnasieskola. Men när vi kom närmare stod det Jägermeister på huset. Kanske inte en skola ändå – det visade sig att Jägermeister har sitt säte här. Tänk vad man får lära sig.

*Överallt finns fina hus och mysiga gränder.*

Staden fick en gång epitetet ”De andliga livets och de sköna konsternas stad”. I staden tronar också det ståtliga barockslottet.

*Vid Schlossplatz ligger detta fina slott.*

Erik hade dessutom dopdag och 31 oktober, reformationsdagen, firas förstås i de lutherska delarna av Tyskland så det är ingen risk att vi missar den. Och sugna på kaffe var vi ju redan så det blev ett cafebesök. Med 17 grader och sol var det inte så svårt att välja var vi skulle inta eftermiddagskaffet – på uteserveringen såklart!

*Erik firade dopdagen med vaniljlatte och citrontårta.*

Tyska korsvirkesvägen

1 november, 2021 / resaleva / Inga kommentarer

Så blev det novemberlov och efterlängtad ledighet. Vi har åkt på en liten resa. Den har blivit uppskjuten hur många gånger som helst (vi skulle åkt påsklovet 2020) och dessutom skulle vi egentligen till Amsterdam. Men eftersom Moderna-vaccinet drogs tillbaka för ungdomar hann inte 17-åringen få sin andra spruta i tid och eftersom restriktionerna är strängare i Nederländerna fick det bli Tyskland denna gång. Vi testar honom helt enkelt efter behov och gällande regler!

Resan började med några städer utefter den tyska korsvirkesvägen. Det är en sträcka på totalt nästan 300 mil. Men så långt åker vi förstås inte.

Vi tog Kielfärjan denna gång (skönt att komma en bra bit medan vi sover) och tog sedan sikte på den lilla staden Bleckede där vi åt lunch.

*Här i Bleckede börjar alltså korsvirkesvägen.*

Sedan gick resan vidare till Hitzacker, Dannenberg och Lüchow.

Kvällen tillbringades i Salzwedel där vi åt middag på en utmärkt italiensk restaurang vid namn Da Gaetano. Morgonen därpå kikade vi på stan i dagsljus.

Så reste vi vidare till Königslutter. Vi var hungriga och hamnade på ett mysigt värdshus för lunch. Vi fick vänta på maten men det var det värt. Fantastiskt gott!

*Värdshuset är givetvis inrymt i ett gammalt korsvirkeshus*.

*Sonen beställde in en rejäl Schnitzel Wienerart.*

Så var det dags för en oväntad höjdpunkt, nämligen staden Wolfenbüttel. Men det får bli ett eget inlägg!

Slutet på resan i norra Sverige

14 juli, 2020 / resaleva / Inga kommentarer

Så kom vi hem igen men måste ju berätta lite om avslutningen på vår resa. Efter besöket hos familjen i Ångermanland satte vi sonen på tåget till Uppsala där han skulle träffa en kompis från konfirmationslägret i Hälsingland förra sommaren (många landskap nu!). Sedan bar det iväg till Härnösand för att pricka av den sista av landets domkyrkor för vår del, nämligen Härnösand.

Kvällens logi blev i Skärså där vi siktat in oss på ett besök på den omtalade fiskrestaurangen Albertina. Den motsvarade verkligen våra höga förväntningar.

Dagen därpå skulle sonen hämtas i Uppsala men vi hann med ett besök i ett överfullt Öregrund (fanns inte en parkeringsplats att uppbringa och vi gick således aldrig ur bilen) och i Grisslehamn.

När sonen hämtats hamnade vi i Enköping på en fin ställplats vid vattnet. Erik tjatade till sig ännu ett Pinchosbesök som blev nummer 20 på listan.

Nästa morgon åkte vi vidare och stannade för frukost och fika på Konditori Bivur i Köping. Vi har varit där förut efter att ha sett ”Tårtgeneralen” och Erik ville dit. Nu ville han dit igen och det är verkligen värt ett besök. Ett gediget gammalt konditori med huuuur mycket gott som helst. Erik beställde en traditionsenlig ”halva”.

Så fortsatte vi till min barndomsstad Askersund. Det var inte så kul att bo här som tonåring (flyttade när jag var 15) men är ju faktiskt en väldigt fin stad att turista i! Vi åker gärna hit. Vi fick sista platsen på den populära ställplatsen i hamnen.

Det blev några promenader, pizzamiddag i stan och dagen därpå åkte vi hem!

På väg mot ”släktkalas” på Höga kusten

8 juli, 2020 / resaleva / Inga kommentarer

Från Umeå bar det iväg vidare söderut och vi hamnade i Olofsfors – en fin bruksmiljö med anor från 1700-talet.

Det blev en promenad innan vi reste vidare till Örnsköldsvik för övernattning och ännu ett Pinchos-besök. Sedan väntade Höga kusten!

Här hade vi tänkt att vandra uppför Skuleberget men där var det lite för mycket folk så vi tar det en annan gång. Vi lär komma hit igen, för jag har ju ”släkten” i området. Istället åkte vi till Norrfällsviken.

Och så blev det ett besök på Mannaminne. Ett väldigt speciellt besöksmål där vi faktiskt inte varit förut. Lite roligt ställe men kanske inte riktigt värt de 150 kronorna i entreavgift.

Vi stod på en helt fantastisk liten ställplats vid Hornö brygga. Kanske den finaste ställplatsen på hela resan! Plats för fyra bilar och en liten stuga med kök, sällskapsrum med spel för utlåning, dusch, toa och ett gästrum med sängar (men inget sådant behövde vi ju) och så en ljuvlig uteplats där vi njöt av den ångermanländska kvällssolen med Höga kusten-bron som kuliss.

Egentligen var vi på ”rätt” sida bron men hade ändå tid att åka över bron till besökscentret, köpa västerbottenost-fylld lax, och åka tillbaka igen.

Så åkte vi till ”Näset” för att träffa min andra familj. Här tillbringade jag ett otal sportlov och sommarlov under min uppväxt. Som liten skrevs jag in som dagbarn i familjen ifråga i Askersund, blev ”bästis” med dottern i huset och har så förblivit – och nu är jag gudmor till hennes två barn. När jag var liten var det ”farmor” som bodde på Näset i Myckelby utanför Kramfors och vi åkte tåg i många timmar för att hälsa på. Nu är farmor Stina borta. Mitt sista fina minne av henne är när jag fick äran att sjunga på hennes begravning. Näset är numera sommarviste för familjen. Alla anslöt när vi kom. En fantastisk kväll med många roliga skratt och minnen.

Skellefteå och Umeå

8 juli, 2020 / resaleva / Inga kommentarer

Utanför Piteå bodde vi i gästhamnen Renöhamn. Jättefint ställe! Det var bara vi där. Vi fiskade litegrann (med ett rejält napp som släppte och i övrigt bara bottennapp) och njöt av den soliga kvällen.

Nästa dag bar det iväg till Skellefteå. Det var en trevlig stad, tyckte vi!

Sedan åkte vi till Bonnstan, en del av Skellefteå som var väldigt omskriven som ”kyrkstad” och hembygdsutflyktsmål. Det var mycket folk, men kanske lite överskattat, så vi åkte vidare istället för att trängas.

GDPR-anpassade bilder utan synbar trängsel:

Istället hamnade vi i Umeå. Det fanns en ställplats i utkanten av stan men där byggdes det om, så det var inte så roligt ställe att övernatta på. Det gällde för övrigt i hela stan. På kommunens hemsida läste vi att de inte hade ställplatser för husbilar för de prioriterade att bygga och det märkte vi! Grävmaskiner och byggprojekt ÖVERALLT. Det blir nog bra när det blir färdigt. Vi åkte till skulpturparken istället (men även där var det byggprojekt på gång).

Den här var min favorit. Det såg verkligen ut som en sliten gammal klädd stol och jag var tvungen att gå fram och känna på den för att vara säker på att den var gjord helt i betong!

Byggt av drickabackar.

170 herrkavajer upphängda i träd.

Den här berörde mig. Badkar för att hedra minnet av de mentalsjukhuspatienter som utsatts för de gamla ”långbaden” som jag läst så mycket om.

Vi har ju en ”grej” i familjen att besöka så många Pinchos som möjligt och tänkte försöka oss på Umeå. Det fanns platser kvar enligt appen men när vi parkerat i närheten fanns det bara bord på uteserveringen. Men vädret var okej så vi travade dit. Nu är vi ju inte så mycket för trängsel och när vi kom dit var det överfullt inne och helt fullknökat även på den fina inglasade uteserveringen. De få platser som var lediga ville vi verkligen inte ha. Vi gick tillbaka till bilen och även på andra uteserveringar satt folk som burksardiner på uteserveringar.

Vi bestämde oss för att förse tonåringen med en påse från McDonalds och åka vidare.

Storforsen, pitepalt och ännu en kyrkstad

1 juli, 2020 / resaleva / Inga kommentarer

Efter Gammelstad bar det iväg till Storforsen, som flera rekommenderat. Och det var verkligen värt ett besök! Så fascinerande och mäktigt med den stora brusande forsen som gör skäl för sitt namn.

Det var väldigt välordnat och fanns olika vägar att gå. På väg dit klättrade vi lite över ”stock och sten” och det fanns massor av grillplatser! Från själva utsiktspunkten gick vi den mer ”tillrättalagda” vägen som var otroligt fint gjord och tillgänglighetsanpassad. Så bra när sådana här fantastiska platser ute i naturen, som ligger helt avigt till, ändå görs i ordning så att många kan ta sig dit!

Sedan var det minst sagt lunchdags och vi styrde kosan mot Piteå. I Piteå ska det ju ätas pitepalt! Vi tycker det är roligt att testa lokal mat när vi har möjlighet så det här var ju ett måste! Vi hade fått tips om Paltzerian i Öjebyn strax utanför Piteå. Där provade vi kokt palt, stekt palt och blodpalt. Kokt palt är ju väldigt likt de öländska kroppkakorna fast lite fastare och ”stabbigare”. Stekt palt var lite som stekt potatis och stekta fläsktärningar. Också gott. Blodpalten tyckte jag luktade blodpudding men det smakade inte så mycket så den fick sämst betyg. (Och nej, palt är inte det mest bildmässiga som finns i världen…)

Helt proppmätta (paltkoma!) och vimmelkantiga av denna totala kolhydratchock åkte vi vidare. Bara ett par minuter därifrån ligger ännu en kyrkstad, nämligen Öjebyn. Det fick bli ett besök även där. Kyrkstäder har funnits på fler håll i Sverige men i de norra delarna var de allra vanligast.

Det blev också ett besök i Öjeby kyrka – en kyrka ursprungligen byggd på 1400-talet som förvånande nog var väldigt speciell i ”möbleringen”.

Att resa är att leva

Resor över hela världen